Jag är en renskötande same från Funäsdalen som någon gång i början på 00-talet fick för sig att på allvar göra något av skapandeådran som alltid letade sig fram. Efter hand har jag insett att det hela till stor del handlar om ett bekvämt sätt att få uttrycka sig på, dela sina djupaste känslor utan att behöva blotta sitt liv fullkomligt. Och just uttrycka mig, det är något tvångsmässigt djupt rotat känsloutlopp som nästan blir viktigt som luft. Genom pennan och penseln får jag ur mig i stort sett allt det jag samlar på mig i renskötseln, det i den direkta renskogen men även allt det som kanske är tyngre, allt det som finns bakom det romantiska sceneriet.

  

Platsen där ljuset möter renen är varje mans enskilda favoritplats eller tidpunkt. Helt obunden till årstider eller regler kan man i sitt sinne återskapa en sådan upplevelse och känsla. Min är en tidig kalvningsmorgon i maj på en barfläck vakandes över nya liv.

 

Under sommarnatten möts vi och renarna av härligt spirande ljus som hjälper oss att utföra periodens jobb med kalvmärkningar och bevakning. Några veckor runt midsommar är det ljust dygnet runt och när solen vänder i sin bana träffas land och sjö ofta av detta ljus. 

 

Dimman färgar livet blått. Höstens fuktiga tid har smugit sig in med vaggande dimslöjor över myr och land. Mystik och väderproblem med arbete i ett land där ingen kan se kräver tur eller kanske ett vakande öga över dig och renhjorden. 

 

I den allra mörkaste av årstider när den tuffaste arbetsbördan egentligen skulle kunna kräva de längsta dagarna har man ibland turen att få hjälp ifrån månens ljus. Fjällvärlden i månsken och med renhjorden framför sig är en magisk upplevelse.

 

Allt detta behöver du för att klara av årets flesta andra dagar i renskogen som är långt ifrån så fridfulla som man kan önska. 

​